
Du kan sponsra denna sida med din logo + länk. |
![]() |
Bergtunga
Mer bilder
Common names
Ordning plattfiskar (eller flatfiskar)
Pleuronectiformes
Alla färdigomvandlade plattfiskar har kroppen tillplattad
från sidorna. ynglen har däremot sedvanlig symmetrisk
fiskkroppsform med ögonen sittande på varje sida av
huvudet. Larverna simmar i "upprätt" ställning. Under de 2
första levnadsmånaderna efter kläckningen vandrar det
ena ögat genom huvudet eller längs dess utsida över
till andra sidan. Den gamla fisken har således ögonparet
sittande på ena sidan. Samtidigt vrids huvudet så att
dess "översida" kommer på ena kroppssidan. Denna
komplicerade förändring innebär en nästan total
modifiering av skallben, nerver och muskler. Ögonsidan blir
mörkpigmenterad och något konvex, blindsidan blir
däremot vit eller ljust opigmenterad och platt. Det är i
detta slutstadium av förvandlingen som bottnarna uppsöks
och fisken börjar simma på sidan. De mjukstrålade
rygg- och analfenorna är oftast långa och sträcker
sig utmed hela kroppskanterna. Hos många arter en tagg
framför analfenan. De omvandlade fiskarna saknar nästan
alltid simblåsa.
Ordningen omfattar 6 familjer, ca 117 släkten och ca 538 arter.
Familj spättor
Pleuronectidae
Högersidan är i regel ögonsida. Äggen
saknar oljedroppe. 41 släkten med ca 99 arter är utbredda i
Atlanten, Indiska och Stilla oceanerna. Några arter finns i
bräckvatten och några kan besöka sötvatten. I
Europa resp Norden 8 släkten och 8 arter.
Kännetecken: Denna flundra är oval och kännetecknas av litet huvud och liten mun med tjocka läppar. Sidolinjen svänger obetydligt ovanför bröstfenan. Högersidan är ögonsida och dess färg växlande beroende av underlaget. Blindsidan är vit. Längd upp till 66 cm. Vikt 1 kg. Honan är större än hanen.
Utbredning: Österut till Vita havet. Söderut till norra Spanien.
Förekomst i Sverige: Skagerack och Kattegatt, mindre vanlig i Öresund och sparsamt uppträdande i västra Östersjön.
Miljö, flyttning och vanor: Arten lever utanför kusterna på stenig eller bergig botten med algvegetation på djup av 10-25 m, ibland ned till 260 m. Traktvis även på sand- och grusbottnar. De yngre fiskarna finns på grundare vatten än de äldre. Bergskäddan företar periodiska vandringar av mindre omfattning. Bergskäddan kan vid födosök ligga passivt på bottnen med upprest huvud och framkropp, varvid det välvda utrymmet mellan undersidan och bottnen ter sig som ingången till en liten grotta, vilket möjligen kan locka bytesdjur dit. Vid kortare förflyttningar på bottnen kryper den med hjälp av fenkanterna.
Föda: Ormstjärnor, musslor, snäckor, kräftdjur och maskar.
Fortplantning och
tillväxt:
Könsmognad inträder vid 3-4 års ålder för
hanen, efter 4-6 år för honan. Leken sker under april.sept
i Skagerack och Kattegatt på 10-100 m djup. I sydligare vatten
leker arten tidigare. Äggen är
pelagiska och kläcks vid en temperatur
på 9-11° C efter 6-8 dygn. Larverna driver som plankton
och uppsöker bottnen på djupt vatten, då de blivit
15-30 mm långa. Senare, då ungarna är 10-20 cm,
äger en vandring rum in mot stränderna, där de vistas
på 10-20 m djup. Vid högre ålder beger de sig till
djupare vatten.
Utanför Aberdeen har tillväxtschemat visat sig vara
följande: 1 år 12,5 cm, 2 år 17,9 cm, 3 år
22,9 cm, 4 år 27,3 cm, 5 år 31,4 cm, och 6 år 34,5
cm.
Livslängd: 17 år.
Användning: Bergskäddan är av ekonomisk betydelse. Den fångas med trål, snurrevad, garn och ryssjor. Fångsten uppgick 1983 till 114 ton till ett värde av över 1 milj kr.
Andra namn: Bergflundra, monflundra, bergtunga, maretunga, mareskädda, tunga, pluddermun och plösmun.
![]()
Med ramar Huvudsida/With frames Main page
Created by Anders Ivarsson
Copywright © 1997 by Anders Ivarsson
All rights reserved.