Øresund Aquarium, Denmark
(Photo: © Johnny Jensen)
 

Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.

Bergtunga
Mer bilder
Common names

Ordning plattfiskar (eller flatfiskar)
Pleuronectiformes
Alla färdigomvandlade plattfiskar har kroppen tillplattad från sidorna. ynglen har däremot sedvanlig symmetrisk fiskkroppsform med ögonen sittande på varje sida av huvudet. Larverna simmar i "upprätt" ställning. Under de 2 första levnadsmånaderna efter kläckningen vandrar det ena ögat genom huvudet eller längs dess utsida över till andra sidan. Den gamla fisken har således ögonparet sittande på ena sidan. Samtidigt vrids huvudet så att dess "översida" kommer på ena kroppssidan. Denna komplicerade förändring innebär en nästan total modifiering av skallben, nerver och muskler. Ögonsidan blir mörkpigmenterad och något konvex, blindsidan blir däremot vit eller ljust opigmenterad och platt. Det är i detta slutstadium av förvandlingen som bottnarna uppsöks och fisken börjar simma på sidan. De mjukstrålade rygg- och analfenorna är oftast långa och sträcker sig utmed hela kroppskanterna. Hos många arter en tagg framför analfenan. De omvandlade fiskarna saknar nästan alltid simblåsa.
Ordningen omfattar 6 familjer, ca 117 släkten och ca 538 arter.

Familj spättor
Pleuronectidae
Högersidan är i regel ögonsida. Äggen saknar oljedroppe. 41 släkten med ca 99 arter är utbredda i Atlanten, Indiska och Stilla oceanerna. Några arter finns i bräckvatten och några kan besöka sötvatten. I Europa resp Norden 8 släkten och 8 arter.

Kännetecken: Denna flundra är oval och kännetecknas av litet huvud och liten mun med tjocka läppar. Sidolinjen svänger obetydligt ovanför bröstfenan. Högersidan är ögonsida och dess färg växlande beroende av underlaget. Blindsidan är vit. Längd upp till 66 cm. Vikt 1 kg. Honan är större än hanen.

Utbredning: Österut till Vita havet. Söderut till norra Spanien.

Förekomst i Sverige: Skagerack och Kattegatt, mindre vanlig i Öresund och sparsamt uppträdande i västra Östersjön.

Miljö, flyttning och vanor: Arten lever utanför kusterna på stenig eller bergig botten med algvegetation på djup av 10-25 m, ibland ned till 260 m. Traktvis även på sand- och grusbottnar. De yngre fiskarna finns på grundare vatten än de äldre. Bergskäddan företar periodiska vandringar av mindre omfattning. Bergskäddan kan vid födosök ligga passivt på bottnen med upprest huvud och framkropp, varvid det välvda utrymmet mellan undersidan och bottnen ter sig som ingången till en liten grotta, vilket möjligen kan locka bytesdjur dit. Vid kortare förflyttningar på bottnen kryper den med hjälp av fenkanterna.

Föda: Ormstjärnor, musslor, snäckor, kräftdjur och maskar.

Fortplantning och tillväxt: Könsmognad inträder vid 3-4 års ålder för hanen, efter 4-6 år för honan. Leken sker under april.sept i Skagerack och Kattegatt på 10-100 m djup. I sydligare vatten leker arten tidigare. Äggen är pelagiska och kläcks vid en temperatur på 9-11° C efter 6-8 dygn. Larverna driver som plankton och uppsöker bottnen på djupt vatten, då de blivit 15-30 mm långa. Senare, då ungarna är 10-20 cm, äger en vandring rum in mot stränderna, där de vistas på 10-20 m djup. Vid högre ålder beger de sig till djupare vatten.
Utanför Aberdeen har tillväxtschemat visat sig vara följande: 1 år 12,5 cm, 2 år 17,9 cm, 3 år 22,9 cm, 4 år 27,3 cm, 5 år 31,4 cm, och 6 år 34,5 cm.

Livslängd: 17 år.

Användning: Bergskäddan är av ekonomisk betydelse. Den fångas med trål, snurrevad, garn och ryssjor. Fångsten uppgick 1983 till 114 ton till ett värde av över 1 milj kr.

Andra namn: Bergflundra, monflundra, bergtunga, maretunga, mareskädda, tunga, pluddermun och plösmun.