Aqua Freshwater Aquarium, Silkeborg, Denmark
(Photos: © Johnny Jensen)

 

Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.
Här hamnar din logo.

Brax
Mer bilder
Common names

Ordning karpfiskar
Cypriniformes

Denna ordning är den näst artrikaste av alla fiskordningar. Den består av 6 familjer med 256 släkten och ca 2.422 arter varav flertalet lever i sydöstra Asien. I Europa finns endast 2 familjer med ca 80 arter.

Familj karpfiskar
Cyprinidae
Fiskar med varierande kroppsform, antingen långsträckta eller mer kompakta med hög, rundad rygg. endast 1 rygg- och 1 analfena. Flertalet arter ger ett silverglittrande intryck då de spritter i vattnet eller välver i ytan genom att ljuset reflekteras. Saknar tänder men är i stället försedda med 1, 2 eller 3 rader tänder i svalgbotten och en hornplatta i svaljtaket eller översta delen av matsmältningskanalen. Vidare kännetecknas familjen anatomiskt med en oftast i 2 kamrar uppdelad simblåsa, som står i förbindelse med innerörat och ger en förbättrad hörsel. Hanarna och hos vissa arter även honorna utbildar under lektiden pärlliknande vårtutskott på framförallt huvudets och framkroppens hud. Familjen finns med ca 194 släkten och ca 2.070 arter i Eurasien, Nordamerika och Afrika. Det är världens artrikaste fiskfamilj, men i Europa förekommer endast 9 släkten och ca 80 arter. Samtliga arter lever i sötvatten, men några har anpassat sig till bräckvatten, särskilt i Östersjön.

Brax
Abramis brama

Kännetecken: Den största av braxenfiskarna. Hög kroppsform och hoppressade sidor. Skiljs från björknan och vimman på de mörkgrå fenorna. Ögats diameter mindre än nosen. Utskjutbar, bälgliknande mun. Unga braxar har silversidor, äldre gyllenbruna. Längd och vikt upp till 82 cm resp 9,2 kg (Ringsjön, Skåne). 2-3 kg är inte någon ovanlig vikt för braxen, som i Finland kan väga upp till 11,5 kg. Braxen bildar bastarder med mörten.

Utbredning: Österut går gränsen i en diagonal linje från Vita havet till Kazakhstan. Söderut i Rhônedalen ner till deltat, Alperna, södra Tyskland, Österrike, Ungern, Bulgarien, nordvästra Turkiet, Svarta havet, Kaukasus, Turkmenien och Kazakhstan.

Förekomst i Sverige: Braxen är allmän i södra och mellersta Sverige men saknas i sjöarna utmed Bohuskusten. Nordgränsen går diagonalt genom Värmland, Dalarna och Hälsingland och följer sedan Norrlands kustland till Torne älv. Väster om denna linje finns braxen endast ställvis och sällsynt. Den finns i Volgasjön i Åsele lappmark och sedan 1945-1946 i Södra Bredåker vid Lule älv i Norrbottens skogsland. Den förekommer även i Östkustens skärgårdar. På Gotland har arten muntligen rapporterats från Ajkesträsk och Tingstäde träsk. På sistnämnda lokal inplanterades braxen under 1960- talet.

Miljö, flyttning och vanor: I grunda, varma sjöar och skärgårdsvikar drar braxen sommartid mellan betesplatser i strändernas vegetationszon och vilplatser i det fria vattnet längre ut. Den vistas också i långsamt rinnande åar. Lever även i Svarta och Kaspiska havens bräckvatten, varifrån arten lekvandrar upp i floderna. Braxen uppehåller sig över växtrika dybottnar, där den under näringssöket står nära nog rätt upp och ned, ibland med stjärtfenan viftande ovan ytan. Den formar munnen till en strut och suger in bottensubstansen, som sorteras i munnen, varefter oätbara partiklar spottas ut i en virvel eller silas ut genom gällocken. Härvid hörs ibland under kvällar och nätter smackningar, och om vattnet är grunt kommer en liten vattenpelare till synes mellan näckrosblad och övrig vegetation. På vintern samlar sig braxarna på djupen i täta anhopningar och förhåller sig helt passiva. F ö lever braxarna i små sällskap eller enstaka, men vid lektiden kan de bilda väldiga stim. Om sommaren är braxen mest aktiv om kvällar och nätter.

Föda: Maskar, insektslarver, kräftdjur och blötdjur. Storvuxna exemplar kan tidvis förtära småfisk.

Läten: Smackningar, hörs ibland kraftigt vid braxens födosök.

Fortplantning och tillväxt: Braxen når könsmognad vid 3-6 års ålder, för småvuxna bestånd betydligt senare, upp till 10 år och vid en längd av ca 20 cm. Leken förrättas nattetid i maj-juli under olika omgångar med några dygn i taget och med en veckas uppehåll. Hanarna, som denna tid är försedda med vita hudvårtor på huvudet och ibland på ryggen, samlas i individuella lekområden, ca 10 m långa och lika breda, ungefär 3-5 m utanför stranden och ovanför gräsbevuxna bottnar på djup av 0,5-1,5 m. Dessa lekplatser ligger i rad, den ena bredvid den andra. De försvaras av hanarna. Honorna utväljer make. Ibland sker leken under mycket plaskande. Äggantalet hos en stor hona är ca 300.000 (upp till 587.000). Den gulaktiga rommen klibbar fast på växtunderlaget och kläcks efter 8-14 dygn, i sydliga trakter efter 2-7 dygn. De 4-6 mm larverna sitter kvar på växterna tills gulesäcken efter några dygn är konsumerad. Därefter bildar larverna stim och äter plankton. Tillväxten är mycket varierande beroende av näringstillgång och konkurrens. Kilovikt kan under gynnsamma förhållanden uppnås efter 6-10 år. Fiskar som är 11 år väger i vissa sjöar 0,2-0,5 kg, i andra (Havgårdsjön, Skåne) 1,7 kg.

Livslängd: 30 år

Användning: Braxen är i Sverige traktvis av ekonomisk betydelse, särskilt i Skåne, men för endast 30-60 år sedan spelade den en avsevärd roll som matfisk inom hela sitt Svenska utbredningsområde. Utomlands är arten alltjämt mångenstädes av kommersiell betydelse, särskilt i Finland och Östeuropa. Den fångas med nät, not, ryssjor och bottengarn.

Andra namn: Braxenflira, braxenpanka, blåpanka, svartspoling, flira, flarna, pank, panka, björk, bjärk, bjälk, blecka och braxenbläcka.

Med ramar Huvudsida/With frames Main page


Created by Anders Ivarsson
Copywright
© 1997 by Anders Ivarsson
All rights reserved.