Näbbrocka
Se bilder
Common names

Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.

Ordning rockor
Rajiformes
Rockorna är breda, platta fiskar, vilkas förstorade bröstfenor i hela sin längd är sammanvuxna med huvudet och kroppen, så att de tillsammans bildar en skiva. Mun, näsöppningar och gälspringor sitter på undersidan, ögon och utandningshål på ovansidan. Stjärten är ofta långsmal och skarpt avsatt från kroppen, ungefär som en svans. Rygg- och stjärtfenor rudimentära eller saknas. Ingen analfena. Käkarna är utskjutbara. Tänderna ofta sammanvuxna plattor. Bottenlevande rockor tar in vatten för andning genom utandningshålen, pelagiskt levande rockor genom munnen. Flertalet arter föder levande ungar. Rockorna simmar i fritt vatten antingen med kraftiga, vinglika slag av de stora kroppsflikarna eller genom att de senares ytterkanter utför serier av snabbt undulerande rörelser. Den senare metoden används nästan alltid när rockor simmar strax ovanför bottnen.
1 ordning 9 familjer, varav 7 i Europa och 4 i Norden.

Familj rockor
Rajidae
Hithörande arter har en långsmal, svanslik stjärt, på vilken ryggfenorna är placerade. de senare är 2 eller 1 eller saknas helt. Stjärtfenan föga utvecklad eller saknas helt. En del stjärtmuskler har utvecklats till svaga elektriska organ. Dessa används för ellokalisering av byte och kanske även för identifiering av artfränder. Flertalet arter är försedda med hudtaggar (hudtänder), ofta i en rad längs ryggen. 5 gälspringor. Näsborrarna och luktsinnet välutvecklade. Majoriteten av familjens medlemmar är bottenlevande. En del arter jagar också i fritt vatten. Dessa arter igenkänns på att ha mörkaktig undersida, medan bottenarternas är ljus. Ehuru befruktning sker i honans kropp är hithörande rockor äggläggande. Äggen inneslutna i avlånga, fyrkantiga läderartade kapslar med långa sprötlika utskott i varje hörn. 14 släkten med minst ca 190 arter är utbredda i alla oceaner, I Europa 2 släkten och 23 arter. I Norden 2 resp 17.
Det måste framhållas att artidentifiering av Rajidae-rockor ofta är en svår uppgift, genom att många karaktärer i form, färg och mönster hos resp art växlar med ålder och kön samt dessutom individuellt beroende av bottnens utseende. Därtill är morfologiskt aberranta individ inte ovanliga hos dessa rockor. Nedan ges i regel kännetecken endast för vuxna rockor.

Kännetecken: Nosen är lång och mycket spetsig. Stjärten är något kortare än den rombiska kroppen. Färgen på översidan grå eller brunaktig, på undersidan vit. Ryggen är rikt försedd med fina taggar, varav hos yngre fiskar de största löper i rader kring ögonen och utefter rygg och stjärt, hos äldre på sidorna av stjärten. Längden uppgår till 120 cm, bredden till 66 cm.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och västra Medelhavet. Utmed Afrikas västkust till Marocko. Årsviss i Danmark och Norge, tillfällig i Sverige.

Förekomst i Sverige: Sällsynt i Skagerack och uppträder blott tillfälligtvis hos oss. Arten har fångats några gånger utanför Bohuslän, t ex 1907, och möjligen i okt. 1849 vid Arild i Skälderviken, Skåne.

Miljö: Hårda och mjuka bottnar på 35-600 m djup men är ofta aktiv också i fritt vatten.

Flyttning: Gökrockan närmar sig land under sommaren och drar om hösten åter till havs.

Vanor: Lever gruppvis med hanar och honor var för sig.

Föda: Fiskar, kräftdjur och musslor

Fortplantning: En hona med mogna ägg fångades vid Färöarna i juli månad. De släta, bikonvexa kapslarna är genomskinliga och ambra- eller brunfärgade samt försedda med hörnspetsar, som är längre än kapseln. Den senare är 8-9 cm lång.

Användning: Fångas på långrev i samband med fångst av andra rockor.

Andra namn: Kallades förr i Bohuslän gökrocka, gödsk rocka.