Kotka, Finland
(Photos: © Johnny Jensen)

 

Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.
Här hamnar din logo.

Id
Mer bilder
Common names

Ordning karpfiskar
Cypriniformes

Denna ordning är den näst artrikaste av alla fiskordningar. Den består av 6 familjer med 256 släkten och ca 2.422 arter varav flertalet lever i sydöstra Asien. I Europa finns endast 2 familjer med ca 80 arter.

Familj karpfiskar
Cyprinidae
Fiskar med varierande kroppsform, antingen långsträckta eller mer kompakta med hög, rundad rygg. endast 1 rygg- och 1 analfena. Flertalet arter ger ett silverglittrande intryck då de spritter i vattnet eller välver i ytan genom att ljuset reflekteras. Saknar tänder men är i stället försedda med 1, 2 eller 3 rader tänder i svalgbotten och en hornplatta i svaljtaket eller översta delen av matsmältningskanalen. Vidare kännetecknas familjen anatomiskt med en oftast i 2 kamrar uppdelad simblåsa, som står i förbindelse med innerörat och ger en förbättrad hörsel. Hanarna och hos vissa arter även honorna utbildar under lektiden pärlliknande vårtutskott på framförallt huvudets och framkroppens hud. Familjen finns med ca 194 släkten och ca 2.070 arter i Eurasien, Nordamerika och Afrika. Det är världens artrikaste fiskfamilj, men i Europa förekommer endast 9 släkten och ca 80 arter. Samtliga arter lever i sötvatten, men några har anpassat sig till bräckvatten, särskilt i Östersjön.

Id
Leuciscus idus

Kännetecken: Iden har röda buk- och analfenor. Den liknar mörten, men kroppen är slankare och ögonen gula. Kroppsfärgen varierar från silver till brons. Arten uppträder med en gulröd varietet, s k guldid. Den blir i Norden störst av alla våra mörtfiskar, upp till 61 cm och vikten uppgår i Sverige till 4 kg, i Finland 5,2 kg. På kontinenten 1,02 m resp 8 kg. Arten bastaderar med aspen.

Utbredning: Österut i Sibirien till Lenas vattensystem. Söderut till Österrike, Ungern, Rumänien, Krim, Kaukasus, Turkmenien och Kina.

Förekomst i Sverige: Iden finns längs kusterna i Öresund, Östersjön, Bottniska viken och vandrar därifrån för lek upp i bäckar och älvar (även på Gotland). Den förekommer även i vissa delar av inlandets sjöar och vattendrag såsom ställvis i Skåne, i Nissans, Viskans, Säveåns, Göta älvs, Vänerns, Emåns, Roxens och Sommens vattensystem jämte sjöar i Bohuslän, Dalsland, södra Värmland, Närke och Dalarna (Siljan). Vidare träffas den i Mälaren och i de angränsande landskapen Södermanland, Västmanland och Uppland. Förutom i Norrlands kustområde lever iden i flera sjöar i Ljungans system; i Tåsjö socken i Ångermanland, i Näversjön, Russfjärden, Storsjön och Flåsjön i Jämtland; i Malgomajsjön, Bastuträsk (Ö Stensele), Gardsjön, Storlaisan, Lule älv och Saggat i Lappland.

Miljö, flyttning och vanor: Iden tycks föredra sjöar floder med klart och strömmande vatten, men den tål även grumliga lokaler liksom kusternas bräckvatten. Äldre fiskar tyr sig till djupa sandbottnar, medan yngre individ uppsöker vegetationsklädda strandbottnar. Emellertid vistas arten ofta även vid vattenytan. Under vårens lekvandringar i mars-maj uppför floderna visar iden sig vara en skicklig strömforcerare, som t o m hoppar uppför fallen. Den går delvis även upp i bäckar och åar för övervintring. Iden simmar i stim särskilt under yngre åldrar. Äldre individ bildar smärre sällskap, men under näringstagande sprids individerna ut. Trots att arten ofta söker efter bottendjur, kan den ibland i juni-juli plötsligt koncentreras vid ytan för insektsfångst, t ex nattsländor, varvid vattnet inom ett 10-tal kvm sjuder av idar samt ofta även av harrar. Sommartid är iden ofta aktiv om natten, ehuru den om dagen kan ses plaska i ytan.

Föda: Utgörs mest av bottendjur som snäckor, musslor, insektslarver, kräftdjur men även grodlarver och för större exemplar också av fisk. Flygande och drivande insekter fångas, t ex nattsländor. Förtär även växter.

Fortplantning och tillväxt: Iden blir i Sverige könsmogen ganska sent, vid 6-7 års ålder, utomlands redan vid 2-5 år. Efter vårens islossning sker leken i mars-juni i rinnande grunt vatten över gräs- och stenbottnar, där rommen klibbar fast. Äggantalet per hona är 70.000-193.000. Äggen, som har en diameter av 1,4-2,1 mm men efter 24 timmar i vattnet sväller till 2,2-2,5 mm, klibbar fast vid stenar och växter. De kläcks efter 2-4 veckor. Ynglen uppges kvarstanna på födelseplatsen till fram i aug, vilket är ovanligt för en strömfisk, medan de äldre efter leken återvänder till sjöar och hav. På kontinenten kan iden leva permanent i större sjöar och fortplanta sig där. Så sent som i slutet av juli har en romstinn hona anträffats i Västerbotten. Tillväxten är ganska snabb. Iden mäter vid 1 års ålder 110-114 mm, vid 2 år 129-208 mm, vid 3 år 129-308 mm, vid 4 år 209-348 mm, vid 4 år 289-388 mm, vid 8 år 369-488 mm, vid 11 år 449-548 mm. Hanarna växer snabbare än honorna. Kilovikt uppnås efter 6 till 8 år.

Livslängd: 23 år.

Status: Traktvis utrotningshotad i Europa genom föroreningar och andra miljöförändringar.

Användning: I flera länder fångas iden i betydande grad och är av ekonomiskt värde. I Ryssland är arten en viktig matfisk. Den tas med krok och nät. Den uppskattas också som sportfisk.

Andra namn: Ort, ört, falsk lax, idbarn, tjockfälling, harrinack och harnacke.

Med ramar Huvudsida/With frames Main page


Created by Anders Ivarsson
Copywright
© 1997 by Anders Ivarsson
All rights reserved.