Planktonsik
Bild på Sik, artgrupp (Coregonus lavarentus)
Common names

Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.

Ordning gädd- och laxfiskar m fl
Salmoniformes
En heterogen grupp av fiskar bestående av 15 familjer, 90 släkten och 320 arter. I Europa endast 5 familjer, varav, 1 är inplanterad.

Familj laxfiskar
Salmonidae
Kraftigt byggda fiskar med avlång, spolformad kropp. Ett gemensamt drag för alla familjens arter är en liten fettfena (ett hudveck utan fenstrålar) på bakryggen. Alla arter är antingen anadroma eller helt sötvattenlevande.
Familjens systematik är invecklad och har varit föremål för många undersökningar. Lokala varianter utbildas snabbt. Förmodligen finns flera biologiska arter än som f n är kända. Laxfiskarna har exempelvis under sin utveckling genomgått upprepade kromosonfördubblingar. Arterna finns huvudsakligen i tidigare nedisade områden på den norra hemisfären. Landisarnas fram- och tillbakaryckningar har ytterligare komplicerat evolutionsförloppet. Det är kanske omöjligt att för laxfiskarna åstadkomma en fylogenetiskt korrekt systematik.
Familjen omfattar 10 släkten och ca 68 arter, med utbredning i Europa, Asien, Afrika och Nordamerika. Inplanteringar har företagits i Sydamerika och Australien samt dessutom i stora delar av Afrika och Asien utanför det spontana förekomstområdet. I Europa finns 9 släkten och förmodligen ca 15 arter, men 8 är inplanterade.

Kännetecken: En likaså småvuxen sik med i flera sjöar gulbruna fenbaser. Antalet gälräfständer på första gälbågen är vanligtvis 37-45, alltså högre än blåsikens. Hanen är under lektiden försedd med vita vårtliknande hudutskott. Maximilängden är mycket olika i skilda sjöar från t ex 10-12 cm i Vojmsjön, Lappland, till 37 cm i Sillersjön, Jämtland.

Utbredning: I mellersta Europa ett isolerat område i Alperna. Därvarande ras bör betecknas som Coregonus nilssoni macrophthalmus och den svenska som Coregonus nilssoni nilssoni.

Förekomst i Sverige: Planktonsiken finns från Skåne till norra Lappland, huvudsakligen i Norrland norr om Ljusnan, där den är vanlig i högt belägna sjöar i barrskogsregionen. I Skåne finns den i Ringsjön och utgör där ett av de äldsta sikbestånden i vårt land. I Småland lever den i Åsnen, Förhultasjön, Fiolen, Madkroken, Bolmen, Kösen, Vidöstern, Flåren, Rusken, Allgunnen, Ylen och Nätaren. Vidare förekommer den i Lagans och Göta älvs vattensystem, Vänern, Hjälmaren, Mälaren; Vejnan och Amungen i Dalarna; Gimån, Stora Övsjön, Locknesjön och Storsjön i Jämtland; Tåsjön i Ångermanland; Ormsjön, Vojmsjön, Hornavan, Jutis, Storvindeln och Skalka - Parkijaure m fl sjöar i Lappland. Planktonsiken finns också i Torne älvs vattensystem, där den går ända upp till Vieksalahti söder om Torneträsk. I Nakerijärvi invid Torneträsk är arten inplanterad.

Miljö och vanor: Lever pelagiskt. Tål varma eutrofa sjöar såväl som kalla, oligotrofa sådana. Är mer sötvattensberoende än de andra sikarna. I stort sett samma vanor som blåsiken men har inte så stark tendens att gå i rinnande vatten.

Föda: Huvudsakligen djurplankton. Storvuxnare bestånd kan ta större byten.

Fortplantning och tillväxt: Planktonsiken blir könsmogen vid 2-3 års ålder. Leken infaller på olika tider i skilda sjöar, t ex i Storvindeln nov-jan, i Hornavan jan-mars och i Locknesjön feb-mars. Också lekplatserna är av olika beskaffenhet som i sjöar över hårda bottnar från 5-10 m djup till betydligt större djup eller i rinnande vatten i små strömmar nära utloppen. En hona på 16-19 cm har ca 2,000 ägg. Även tillväxten är olika. I Storvindeln är planktonsiken efter 5 år ca 13 cm men i Locknesjön ca 22 cm och vid 8 år ca 23 cm.

Livslängd: Högst 10 år, oftast betydligt kortare.

Användning: Fångas regelbundet i vissa sjöar.

Andra namn: Gråsellack, djupsik, löja, smärling och blaiokk eller blajokk samt i Vänern gråsik, grönsik och helgemässik.