Denmark Aquarium, Denmark
(Photo: © Johnny Jensen)

Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.

Rödspotta
Mer Bilder
Se videoklipp1. Se videoklipp 2.
Common names

Ordning plattfiskar (eller flatfiskar)
Pleuronectiformes
Alla färdigomvandlade plattfiskar har kroppen tillplattad från sidorna. ynglen har däremot sedvanlig symmetrisk fiskkroppsform med ögonen sittande på varje sida av huvudet. Larverna simmar i "upprätt" ställning. Under de 2 första levnadsmånaderna efter kläckningen vandrar det ena ögat genom huvudet eller längs dess utsida över till andra sidan. Den gamla fisken har således ögonparet sittande på ena sidan. Samtidigt vrids huvudet så att dess "översida" kommer på ena kroppssidan. Denna komplicerade förändring innebär en nästan total modifiering av skallben, nerver och muskler. Ögonsidan blir mörkpigmenterad och något konvex, blindsidan blir däremot vit eller ljust opigmenterad och platt. Det är i detta slutstadium av förvandlingen som bottnarna uppsöks och fisken börjar simma på sidan. De mjukstrålade rygg- och analfenorna är oftast långa och sträcker sig utmed hela kroppskanterna. Hos många arter en tagg framför analfenan. De omvandlade fiskarna saknar nästan alltid simblåsa.
Ordningen omfattar 6 familjer, ca 117 släkten och ca 538 arter.

Familj spättor
Pleuronectidae
Högersidan är i regel ögonsida. Äggen saknar oljedroppe. 41 släkten med ca 99 arter är utbredda i Atlanten, Indiska och Stilla oceanerna. Några arter finns i bräckvatten och några kan besöka sötvatten. I Europa resp Norden 8 släkten och 8 arter.

Kännetecken: Färgen och mönstret på ögonsidan (= högersidan) av denna fisk varierar starkt beroende av underlaget. Karakteristiska är de klarröda, rödbruna eller gråbruna fläckarna, vilka mörknar efter döden. Sidolinjen har blott obetydlig buktning ovanför bröstfenan. Blindsidan är vit eller blåvit men kan ibland vara delvis pigmenterad. I sällsynta fall kan rödspättan vara "felvänd" så att ögonen sitter på vänster sida. Längd i Västerhavet upp till 96 cm, i Östersjön 50 cm. Vikt upp till 7 kg. Arten bildar bastarder med skrubbskäddan.

Utbredning: Österut till Vita havet. Söderut i Europa längs hela Atlantkusten, västra Medelhavet och södra Svarta havet. Utmed Afrikas västkust vid Marocko. I Nordamerika sällsynt kring södra Grönland. I Finland endast tillfällig.

Förekomst i Sverige: Rödspättan är utbredd i Skagerack, Kattegatt, Öresund och södra Östersjön. Vid Gotland är den mindre vanlig och blir sällsyntare längre norrut upp mot Stockholms skärgård, där den endast är tillfällig men synes vara på spridning. Den har fångats ända upp i Bottenhavet. Rödspättans förekomst norr om sydligaste Östersjön torde till stor del bero på invandring av ungfiskar eller passiv strömtransport av larver, ty salthalten sätter i södra Östersjön en gräns för artens lekmöjligheter.

Miljö och vanor: Rödspättan är en utpräglad kustfisk som håller sig på relativt grunda sand- och lerbottnar, där den gräver ned sig. Talrikast är den i strandzonen från 0,25-50 m djup men går till 250 m-nivån. Huvudsakligen aktiv nattetid. Ofta ser man i strandvattnet på några dm djup små rödspättor skrämda skjuta fart, så att ett litet sandmoln sprider sig i vattnet. Arten tål flodmynningarnas bräckvatten och det bräckta ytvattnet. I Östersjön (salthalt 7-8^o/oo) men för sin fortplantning är den beroende av en salthalt på minst 15^o/oo.

Flyttning: Omfattande lekvandringar företas av vissa bestånd, medan andra är stationära. Periodiska vandringar kan i vissa områden, t ex Kattegatt, ske från grunt till djupt vatten långt ute till havs om hösten och vintern och tillbaka igen på våren och försommaren. Fisken kan simma upp till 30 km per dag. Rödspättor, kläckta i Östersjön, flyttar om våren till Lilla och Stora Bält, Öresund, Kattegatt, Skagerack och Nordsjön. Andra kan gå österut t ex till Gdanskbukten. Under senhösten - förvintern flyttar rödspättor regelbundet från söder, väster och norr till områden väster och öster om Bornholm för lek, ehuru salthalten där inte alltid tillåter effektiv reproduktion. Efter leken vandrar dessa bestånd tillbaka till grundare kustvatten, där sommarhalvåret tillbringas.

Föda: Musslor, tagghudingar, kräftdjur och maskar samt kusttobis och dess rom. Chiromonus-larver kan tidvis dominera födointaget.

Fortplantning och tillväxt: I Östersjön och Kattegatt blir rödspättan könsmogen vid 2-4 års ålder, i Skagerack vid omkring 5 år, hanen vanligtvis något tidigare än honan.Utanför Norge nås könsmognad efter 3-6 år för hanar och 4-7 år för honor. Leken sker under nov-juni (i Östersjön huvudsakligen under dec-feb, i Nordsjön och Atlanten jan-april) på 20-90 m djup i ca 6° vattentemperatur. En mellanstor hona har 1/2 milj ägg som mäter 1,5-2 mm. Leken kan pågå under 2 veckor. Honan kan då vara uppvaktad av flera hanar. Äggen läggs omgångsvis i fria vattnet strax över eller på mjukbottnar men är pelagiska och flyter i början vid ytan, senare något djupare. De kläcks efter 10-21 dygn, då larven är ca 6 mm. Den lever några veckor vid ytan bland drivande plankton och tar vid 10-20 mm längd efter genomförd förvandling strandsandbottnarna i besittning. Där kvarblir den unga rödspättan under ca 6 månader, varefter den söker sig till djupare vatten.
Tillväxten varierar starkt på olika lokaler beroende på näringstillgången. Honorna växer snabbast. Den första sommaren kan arten i Nordsjön nå 80 mm längd. Under goda förhållanden kan rödspättan i södra Östersjön vid 1 år mäta 9 cm, vid 3 år 26 cm och vid 5 år 34 cm. I Norge var en 96 cm lång rödspätta 11 år, medan en annan på 82 cm var 33 år.

Livslängd: 50 år.

Status: I Östersjön har genom mänskliga aktiviteter utsläppen av kväve och fosfor 10-dubblats under 1900-talet, framförallt sedan 1950-talet. Härigenom har syrehalten i djupare delar minskat så kraftigt att rödspättans reproduktion ofta omöjliggörs.

Användning: Rödspättan hör till våra ekonomiskt viktigaste fiskslag. Fångsten uppgick 1983 till 540 ton till ett värde av över 4 milj kr. Den fångas med trål, snurrevad och garn. Utnyttjas även som sportfiskeobjekt, särskilt på Brittiska öarna.

Andra namn: Rödspätta, spätta, skålla, anglepiga, slätta, mareskädda, marieskädda och horunge (jfr sandskäddan).