Rysk stör
Se Bilder
Common names

Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.

Ordning egentliga störfiskar
Acipenseriformes
Långsmala fiskar med spetsig nos, långt bakåt sittande ryggfena och hajliknande stjärt. Fjäll saknas men kroppen är täckt av pansarliknande bensköldar i 5 längsrader. Huvudet är täckt av hudben. Munnen, som saknar tänder, sitter på nosens undersida och är protraktil, dvs kan formas till ett utskjutande rör.

Familj störar
Acipenseridae
Om familjens karakteristika, se ovan. Förr fanns störarna med ett stort antal arter, men i nutiden har de minskat till 23. De är utbredda i Europa, Asien och Nordamerika samt förekommer i Medelhavet längs Afrikas kust. Bland dem finns världens längsta sötvattensfiskar, varav den största är husen (huso huso), som kan bli 9 m och väga 1,5 ton. 4 släkten med 23 arter. I Europa finns 2 släkten med 8 arter, varav 5 anträffats i Sverige, men 3 av dem utgör resultat av ryska inplanteringar i Östersjön.

Kännetecken: Liknar stören men är sattare byggd, har kortare och bredare nos samt proportionellt ej så hög stjärtfena. Sidolinjen syns mellan sidplattorna som är högst 50. Skäggtömmarna är fästade närmare nosspetsen än munnen (jfr sibiriska stören). Översidan varierar från svartgrå till smutsgrön, sidorna och buken gråvita. Längd och vikt upp till 4 m resp 160 kg men oftast endast 20-30 kg. Arten kan hybridisera med husen och stören.

Utbredning: Svarta och Kaspiska haven samt nedre delar av Donau, Dnjepr, Don, Volga och Ural samt andra tillflöden till norra Svarta och Kaspiska haven. Inplanterad av ryssarna 1962-1966 med ca 16,000 yngel i Rigabukten och 1964-1966 med ca 500 yngel i Finska viken. Anträffad över 20 gånger i Finland i Finska och Bottniska vikarna från 1965 till 1975.

Förekomst i Sverige: Under 1966-1970 anträffades 12 ryska störar utefter svenska Syd- och Östkusterna, nämligen Skåne, Blekinge, Småland, Öland, Gotland, Södermanland, Uppland, Medelpad, Västerbotten och Norrbotten. Härutöver har 3 sannolika fynd gjorts vid Östkusten. Under 1700-talets början inplanterades arten i Edsviken vid Ulriksdal, Uppland, men utan bestående resultat.

Miljö: Floder och hav.

Flyttning: Vandrar om våren upp i floderna för att leka, i Donau ända till Bratislava i Tjeckoslovakien.

Vanor: Stationära populationer finns i Donau och Volgas deltan.

Föda: I floderna mest insektslarver, mollusker och gammarider, i haven också fiskar.

Fortplantning och tillväxt: Leker i april-juni över djupa eller grunda grus- och sandbottnar i floder och deltan. Ungarna vandrar till havs där de når könsmognad vid minst 10 års ålder.

Status: Under stark tillbakagång p g a överfiske.

Användning: Stort kommersiellt värde för köttet och rommen (kaviar). Fångas särskilt under lekvandringen.

Annat namn: Osetr, Nisetru.