Øresund Aquarium, Denmark
(Photo: © Johnny Jensen)
 

Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.

 
Sandstubb
Mer Bilder
Common names

Ordning abborrartade fiskar
Perciformes
En morfologiskt och även ekologiskt heterogen grupp fiskar. Några oftast gemensamma karaktärer för ordningens arter är taggiga fenstrålar, 2 ryggfenor, saknar fettfena, har simblåsa, stjärtens fenstrålar aldrig flera än 17 men oftast färre.
Denna ordning är den artrikaste bland alla vertebrater. Den omfattar 150 familjer, ca 1.367 släkten och ca 7.791 arter. Av de många familjerna är smörbultarna (Gobiidae) artrikast med minst 1.500 arter, följd av munruvare (Cichlidae) med 680 arter och läppfiskar (Labridae) med 500 arter.
Ca 3/4 av ordningens arter lever utefter tempererade och tropiska havskuster. De övriga är oceaniska eller levande i sötvatten.

Familj smörbultar
Gobiidae
Små, avlånga fiskar med proportionellt höga och stora fenor. Bukfenorna är hos flera arter förenade och fungerar som en sugskiva. Oftast 2 ryggfenor, varav den främre består av taggstrålar, den bakre av mjukstrålar. Hanar och honor oftast olikfärgade. Denna familj är den artrikaste bland marina fiskar bestående av ca 200 släkten och minst 1.500 arter. Flertalet arter hör till tropiska och subtropiska hav, men många av dem lever också i bräck- och sötvatten. Flera av de senare har koloniserat oceaniska öar, där de kan gå högt upp i bergsbäckar. Många av sötvattensarterna fortplantar sig i havet. Flera av de marina smörbultarna lever associerade med svampdjur, räkor och sjöborrar. Några arter kan tillbringa flera dygn utanför vattnet. I Europa finns 12 släkten och 38 arter. I nordiska vatten lever 9 släkten och 12 arter.

Kännetecken: Stjärtspolen är ungefär av bakre ryggfenans längd. Ljust eller mörkt sandfärgad över hela kroppen men med mörkbruna fläckar och prickar marmorerat spridda utefter rygg och sidor. Hanar har en mörkblå eller svart fläck på främre ryggfenans bakkant. Längd upp till 11 cm, i Östersjön sällan över 6 cm.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten, Medelhavet och Svarta havet.

Förekomst i Sverige: Vanlig längs hela kusten från Bohuslän till Piteå skärgård och anträffas även i Luleå skärgård i Bottniska viken.

Miljö och vanor: Arten lever enstaka eller i små stim över och på öppna eller bevuxna sandbottnar vid stränderna, oftast på grunt vatten mellan 2-40 m djup, men den kan också ute till havs dyka ned till 300 m. Den tränger stundom in i flodmynningarna, särskilt unga individ. På vintern söker den upp djupare vatten. Där den förekommer gemensamt med lerstubben, håller den sig på lägre nivå än denna (under 5 m djup).

Föda: Små kräftdjur, insekter och maskar.

Fortplantning och tillväxt: Sandstubben blir könsmogen vid 1-2 års ålder. Leken infaller i mars-aug beroende av förekomstområde och sker i flera omgångar. Hanen letar upp ett i sanden fast förankrat, tomt musselskal, som han utser till bo och vars läge han förbättrar med grävning. Därefter uppvaktar hanen i sin färgprålande parningsdräkt en hona, som han lockar och stöter in i boet. Därinne vänder honan sig på rygg fästande rommen i en kaka i skalhålans tak, varefter hanen befruktar den. Han fortsätter att locka in andra honor för samma procedur, medan honan behöver 7 dygn till nästa romläggning. Hanen vaktar boets äggmassa och viftar friskt vatten in i hålan. Den päronformade rommen kläcks efter 9 dygn. Ungarna är vid kläckningen 3 mm och en kort tid pelagiska, innan de vid 17-18 mm längd övergår till bottenliv. Efter fortplantningen dör föräldrarna, oftast vid 1 års ålder.
Detaljer om tillväxten är inte kända.

Livslängd: Sällan över 1 år.