Amager, Copenhagen, Denmark
(Photos: © Johnny Jensen)

 

Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.

Skrubbskädda
Mer Bilder
Common names

Ordning plattfiskar (eller flatfiskar)
Pleuronectiformes
Alla färdigomvandlade plattfiskar har kroppen tillplattad från sidorna. ynglen har däremot sedvanlig symmetrisk fiskkroppsform med ögonen sittande på varje sida av huvudet. Larverna simmar i "upprätt" ställning. Under de 2 första levnadsmånaderna efter kläckningen vandrar det ena ögat genom huvudet eller längs dess utsida över till andra sidan. Den gamla fisken har således ögonparet sittande på ena sidan. Samtidigt vrids huvudet så att dess "översida" kommer på ena kroppssidan. Denna komplicerade förändring innebär en nästan total modifiering av skallben, nerver och muskler. Ögonsidan blir mörkpigmenterad och något konvex, blindsidan blir däremot vit eller ljust opigmenterad och platt. Det är i detta slutstadium av förvandlingen som bottnarna uppsöks och fisken börjar simma på sidan. De mjukstrålade rygg- och analfenorna är oftast långa och sträcker sig utmed hela kroppskanterna. Hos många arter en tagg framför analfenan. De omvandlade fiskarna saknar nästan alltid simblåsa.
Ordningen omfattar 6 familjer, ca 117 släkten och ca 538 arter.

Familj spättor
Pleuronectidae
Högersidan är i regel ögonsida. Äggen saknar oljedroppe. 41 släkten med ca 99 arter är utbredda i Atlanten, Indiska och Stilla oceanerna. Några arter finns i bräckvatten och några kan besöka sötvatten. I Europa resp Norden 8 släkten och 8 arter.

Kännetecken: Liknar rödspättan men skiljs Från denna och alla andra närstående arter genom rader med skrovliga små knölar eller knottror längs rygg- och analfenans bas samt kring sidolinjen. På 2 fiskar av 3 är högersidan ögonsida och dess färg mycket varierande beroende av underlaget. Blindsidan är vit, ibland brunfläckig och någon gång helt mörk, varvid ena ögat sitter på ryggkanten. 1 tagg framför analfenan. Längd upp till 60 cm och vikt upp till 3,4 kg (Finska viken). Arten bildar bastarder med rödspättan.

Utbredning: Österut till Vita havet. Söderut i Europa längs hela Atlantkusten, Medelhavet och Svarta havet. Utmed Afrikas västkust vid Marocko.

Förekomst i Sverige: Skagerack, Kattegatt, Öresund och Östersjön till in i Stockholms skärgård och Ålands hav. Norr därom är arten mindre vanlig och blir sällsynt i norra Kvarken och Bottenviken. Enstaka exemplar fångas årligen så långt norrut som i nordligaste Bottniska viken. Arten går även in i floderna, och har t o m anträffats i sötvatten såsom Dybäcksån i Skåne, flera åar längs Västkusten, t ex Rolfsön i Halland 7 km från mynningen; Mölnor träsk och Aikes träsk på Fårö liksom i flera åar på Gotland, samt i Vänern vid Vassbotten (4/5 1953) och vid Vålön söder om Kristinehamn (12/8 1961) samt 1976. I Göta älv fångades 1 ex vid Kungälv 11/8 1961.

Miljö och vanor: Hav, bräckvatten och floders sötvatten. Arten trivs på mjuka sand- och dybottnar eller dybottnar eller tångbevuxna lokaler, på grunt vatten från blott 1 dm till 15 m, där den om dagen ligger nedgrävd. Nattetid söker den föda . Vintertid går den ned till 100-120 m. Den kan klänga sig fast på pålar eller andra föremål.

Flyttning: Ehuru många skrubbskäddbestånd är stationära företar andra populationer regelbundna vandringar mellan grund- och djupvatten. Vissa flyttningar äger rum i Östersjön, varvid äldre skrubbskäddor från södra delen av detta hav vandrat till Kielbukten, Öresund och Kattegatt. Under hösten och vintern flyttar skrubbskäddor från svenska, tyska och polska kuster till Bornholmsbassängen, där de leker för att sedan under våren simma tillbaka till sommarområdena. Skrubbskäddor från Gotland har flyttat söderut till Gdanskbukten och norrut till Stockholms skärgård. En del går från andra sydliga områden av Sverige norrut längs Östkusten. Rekryteringen av icke lekande bestånd i Bottniska viken sker från lekområden i Östersjön möjligen genom indrift av larver. Sommartid söker sig arten till flodmynningar, laguner och inre vikar samt kan gå upp i floderna. Om vintern drar den till saltare och djupare vatten.

Föda: Musslor ormstjärnor, borstmaskar, kräftdjur och små fiskar. Chironomus- och andra insektslarver förtärs periodvis i stort antal.

Fortplantning och tillväxt: I Östersjön och Nordsjön blir skrubbskäddan könsmogen vid 2-3 års ålder, i Västerhavet vid 3-4; honan 1 år senare än hanen. I norra Atlanten och vid Island blir både hanen och honan könsmogna vid 5 års ålder. Leken sker i Skagerack, Kattegatt och Öresund i jan-april på 20-40 m djup, i södra Östersjön i maj-juni på 10-100 m. Möjligen leker skrubbskäddan i Ålands hav men knappast längre norrut i Östersjön. Ute i Nordsjön leker arten i mars-april och vid Ishavskusten i maj-juli. Honan kan producera ca 2 milj ägg. De är pelagiska och kläcks efter 3-17 dygn (5-7 dygn vid en vattentemperatur av 10^o C), varvid larverna är 2-5 mm långa. Ungarna driver omkring som plankton konsumerande gulesäcken under 8-9 dygn och därefter diatoméer, tills de når 10 mm längd, varefter de blir bottendjur, främst uppehållande sig i kust- och skärgårdsvatten. Vid 20-50 cm längd vandrar de i sept-okt in mot kusten och det är då en del av dem söker sig upp i bäckar och floder. Tillväxten i södra Östersjön och södra Kattegatt sker enligt följande schema: 1 år 4 resp 13 cm, 2 år 10 resp 21 cm, 3 år 16 resp 25 cm, 4 år 22 resp 30 cm och 5 år 26 resp 35 cm.

Livslängd: 21 år.

Användning: Skrubbskäddan fångas i alla europeiska kustländer och är särskilt i Östersjön ekonomiskt viktig. Totalfångsten där har varierat mellan 9.000-15.000 ton. Den fångas med trål, ryssjor och garn. Den svenska fångsten (inkl Öresund och Västerhavet) 1983 uppgick till 305 ton till ett värde av drygt 700.000 kr.

Andra namn: Skrubba, skrubbflundra, flundra, sandflundra, bullerflundra, flata, slätta, skädda, ryskeskädda, ruskeskädda och ruska.
På restaurangens matsedlar kallas arten för kungsflundra.