Större flygfisk
Tyvärr inga bilder
Men på tvåvingad (Exocoetus volitans)
Common names

Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.

Ordning näbbgäddartade fiskar
Beloniformes
En heterogen grupp av fiskar omfattande så olikartade familjer som bl a flygfiskar, näbbgäddor, tandkarpar och fyrögonfiskar. Hithörande arter har endast 1, ofta långt bakåt sittande ryggfena. Också buk- och analfenor i regel placerade långt bakåt. 13 familjer, 120 släkten och ca 845 arter, varav 675 lever i sötvatten.

Familj flygfiskar
Exocoetidae
Fiskar med långsträckt kroppsform och med förstorade, vinglika bröstfenor. Hos en del arter har både bröst- och bukfenorna förstorats. Både de "2-vingade" och "4-vingade" grupperna glider eller segelflyger i luften på utsträckta fenor efter att med stark fart ha simmat strax under vattenytan. Ändamålet för dessa flygfärder är möjligen att undkomma rovfiskar. 8 släkten med minst 48 arter lever i Atlanten, Indiska oceanen och Stilla havet, varav flertalet i tropiska vatten. Några arter finns i sötvatten. I Europa 3 släkten och 7 arter.

Kännetecken: Ses ofta luftsegla ovanför vattenytan. Denna art är "4-vingad" med kraftigt utvecklade bröst- och bukfenor samt stor, djupt urringad stjärtfena. Till skillnad från den närstående Cheilopogon pinnatibarbatus (som man kan se fr o m Biscaya söderut) har större flygfisken inga svarta partier på bröst- och ryggfenor. Längd upp till 43,5 cm.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten och västra Medelhavet. Vidare söderut i östra Atlanten till Angola. I Nordamerika östkusten från Newfoundland till Georgia. Stilla oceanen. Anträffad i Danmark (bl a i Kattegatt) och Norge. 2 fynd föreligger från Oslofjorden 1850 och 1937.

Miljö: Havens övre pelagiska skikt och i deras ytvatten.

Flyttning: Sydfisk som om sensommar och höst besöker nordliga farvatten.

Vanor: Större flygfisken håller samman i stim. Företar ofta hopp upp över vattenytan med efterföljande glidflykt på fenornas breda bärplan. Den behöver nära nog endast beröra vattnet med stjärten för att med dess vibrerande drivrörelser i ytvattnet på nytt få skjuts uppåt och segla 100-200 m på 1-9 m höjd och med upp till 55 km/h. Seglastens längd beror av vindförhållandena. Upp till 3 sådana segelturer kan ske utan att fisken går ned i vattnet med hela kroppen. Varje luftfärd pågår under 5-20 sek. Arten följer ofta sardinstimmen. Nattetid attraheras arten av elljus.

Föda: Havsytans djur såsom fiskar (främst sardin) och kräftdjur.

Fortplantning: Större flygfiskens reproduktion är föga känd. Det förefaller som om en lekplats finns i Atlanten utanför Spanska Marockos kust, där lekmogna exemplar i stim erhålls varje år i maj-juli. Även i Medelhavet (Lionbukten och Neapel) har honor med utvecklade ägg fångats under maj-aug. Äggen är täckta av långa silkliknande trådar och avges i flytande tångbäddar eller på andra föremål i vattenytan, där de häftar fast.

Annat namn: Svalstjärtad flygfisk.