Northsea Aquarium, Denmark
(Photo: © Johnny Jensen)

 

Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.
Här hamnar din logo.

Sankt Pers fisk
Mer Bilder
Common names

Ordning sanktpersfiskartade fiskar
Zeiformes
En heterogen grupp av fiskar med oftast hög, från sidorna sammanpressad kroppsform. 1 tagg på vardera bukfenan, 1-4 taggar på analfenan. Stora ögon. 6 familjer, ca 21 släkten och 36 arter. I Europa 2 familjer.

Familj sanktpersfiskar
Zeidae
Hög, från sidorna sammanpressad kroppsform. Stort huvud. Taggar vid rygg- och analfenorna. Taggiga hudplattor längs buken. Utskjutbara käkar, som kan formas till en strut. 5 släkten med 10 arter. I Europa 4 släkten och 4 arter.

Sankt Pers fisk
Zeus faber

Kännetecken: En hög, från sidorna hoptryckt fisk med långstrålig främre ryggfena. En stor, rund fläck på vardera sidan. Arten kan ej förväxlas med någon annan i våra farvatten. Längd och vikt för honan upp till 66 cm resp 8 kg, för hanen 45 cm. Höjden hos honan 70 cm, hos hanen 45 cm.

Utbredning: Söderut i Europa längs hela Atlantkusten, Medelhavet och sydvästra Svarta havet. Utmed Afrikas västkust till Sydafrika. Madeira och Kanarieöarna. Indiska oceanen.

Förekomst i Sverige: Sanktpersfisken uppträdde under slutet av 1800-talet och under första hälften av 1900-talet sällsynt i Skagerack, där den emellanåt fångades utanför Bohuslän. Under de senaste decennierna har arten blivit vanligare och är nu årsviss i Skagerack och norra Kattegatt.

Miljö och vanor: Denna art uppehåller sig längs kusterna på varierande djup ned till 250 m. Vanligtvis vistas den på 10-50 m-nivåerna och kan undantagsvis anträffas vid ytan liksom vid botten ner till ca 200 m. Den lever merendels enstaka men yngre individ kan uppträda i småstim. Den simmar långsamt och stötvis genom vågrörelser av de bakre rygg- och analfenorna. Vid förflyttningar i vertikalled simmar sanktpersfisken på sidan, dvs som en plattfisk. Den har observerats liggande på sidan under vila på bottnen, där den kan gräva ned sig. Vintern tillbringas ute till havs, övriga tider av året på grundare vatten. Jakttekniken är särpräglad för en pelagisk havsfisk. Arten liksom "smyger" sig på ett utvalt byte tills den står helt nära, varefter den överraskande förlänger de utskjutbara käkarna och slukar fisken.

Flyttning: Efter leken sommartid vandrar en del sanktpersfiskar nordöstut och besöker därvid Skagerack och Kattegatt.

Föda: Fiskar, särskilt sill, sardin och tobis, samt bläckfiskar.

Fortplantning och tillväxt: De nordligaste lekplatserna är belägna i Engelska kanalen, där leken sker i juni-aug. I Medelhavet äger den rum i mars-maj. Ägg och ungar är pelagiska. Äggen kläcks efter 12-13 dygn. Larverna är vid 19 mm längd lika föräldrarna. Könsmognad nås vid 25 cm längd för hanar, 34-40 cm för honor, då åldern beräknas till 4 år.

Användning: Köttet är mycket uppskattat och arten utgör en eftertraktad matfisk i södra Europa.

Andra namn: Sankte-pers-fisk och sanktpersfisk m fl variationer är olika skrivsätt för samma namn.

Med ramar Huvudsida/With frames Main page


Created by Anders Ivarsson
Copywright
© 1997 by Anders Ivarsson
All rights reserved.