Vårsiklöja
Tyvärr inga bilder.
Common names

Du kan sponsra denna sida med din logo + länk.

Ordning gädd- och laxfiskar m fl
Salmoniformes
En heterogen grupp av fiskar bestående av 15 familjer, 90 släkten och 320 arter. I Europa endast 5 familjer, varav, 1 är inplanterad.

Familj laxfiskar
Salmonidae
Kraftigt byggda fiskar med avlång, spolformad kropp. Ett gemensamt drag för alla familjens arter är en liten fettfena (ett hudveck utan fenstrålar) på bakryggen. Alla arter är antingen anadroma eller helt sötvattenlevande.
Familjens systematik är invecklad och har varit föremål för många undersökningar. Lokala varianter utbildas snabbt. Förmodligen finns flera biologiska arter än som f n är kända. Laxfiskarna har exempelvis under sin utveckling genomgått upprepade kromosonfördubblingar. Arterna finns huvudsakligen i tidigare nedisade områden på den norra hemisfären. Landisarnas fram- och tillbakaryckningar har ytterligare komplicerat evolutionsförloppet. Det är kanske omöjligt att för laxfiskarna åstadkomma en fylogenetiskt korrekt systematik.
Familjen omfattar 10 släkten och ca 68 arter, med utbredning i Europa, Asien, Afrika och Nordamerika. Inplanteringar har företagits i Sydamerika och Australien samt dessutom i stora delar av Afrika och Asien utanför det spontana förekomstområdet. I Europa finns 9 släkten och förmodligen ca 15 arter, men 8 är inplanterade.

Kännetecken: Morfologiskt kännetecknas denna art av ett mindre centralfält på fjällen, en karaktär som man i fält ej har nytta av. Arten kan bilda bastarder med siklöjan.

Utbredning: Sverige och Finland.

Förekomst i Sverige: Vårsiklöjan är hittills känd endast från Stora Holsjön och Åsunden i Västergötland, Ören i Småland samt Fegen i Halland, Småland och Västergötland.

Miljö, flyttning och vanor: Vistas i klara och kalla sjöar samt bräckvattensområden. Håller sig sommartid i språngskiktet, under hösten nära ytan. Från kusterna och större sjöar vandrar den i aug-sept upp i floderna för att leka. Arten lever stimvis. Årsklassernas storlek varierar starkt, vilket gör att siklöjan är periodisk.

Föda: Huvudsakligen planktoniska kräftdjur samt periodvis insektslarver och -puppor, särskilt fjädermyggor.

Fortplantning: Leken äger rum i april-maj på 20-30 m djup.

Status: Utrotningshotad! Genom övergödning av sjöar genom kommunala avloppsvatten, jordbrukets kemikalier och försurning är vårsiklöjans existens i alla svenska och finska sjöar hotad.